Rebecka

Idag, tisdag. Denna dag går nog till historien! Det var nämligen första gången (konstigt nog!) som jag fick flipp på träningen. Visserligen visade jag det kanske inte sådär värst mycket men ändå. Iallafall såg vår coach det och jag vet inte om hon tyckte att det var bra eller dåligt. Hon kallade mig badass efteråt, antagligen för att jag var så jävla förbannad och bara sket i vad hon sa. Jag orkar inte berätta varför jag fick ett litet utbrott men jag kan säga att det berodde på att vi inte riktigt kunde komunicera... 
Coach Cristina har satt igång med det där att få ihop 93laget. Vi ska kunna snacka, komunicera och ha kul tillsammans! Aa, men lycka till när halva laget består av såna som har lite svårt för det där...  Jag blir så trött på att försöka, jag vet att det inte kommer fungera. Vi är redan för skadade inuti och att försöka glömma allt och börja om kommer inte att gå. Jag känner mig som två personer. En tyst, stonefacead och dålig basketspelare när jag är med vissa. Och som en glad, positiv och bra basketspelare med vissa. Det är fan sjukt men så är det. Och jag vill vara den där andra personen. Jag vill ha kul och njuta av att komma tvåa i SM, eller trea i Scania. Men det är svårt...
Nej, nu ska jag sluta vara pessimist och deppig.

Ikväll ska vi på bio. Kenny begins bjuds det på! Många blir vi också, kul! :)
Oh lord, det är dags att kanske klä på sig nu!