paris

Tänk att få vakna upp i en säng i Paris tillsammans med sin älskling på 1 årsdagen.




Så ofattbart att du är borta. Jag tror fortfarande att du ska sitta där i din stol när vi kommer in genom dörren, så som du alltid gjort, att du ska lysa upp och le sådär finurligt. Det är svårt att förstå hur en sjukdom kan bryta ner en människa så som alzheimers kan göra. Det borde inte få vara så. 

Vi saknar dig. Vila i frid morfar ♥



.

Och så slog den till igen. Döden. Alldeles för nära inpå förra gången och minst lika hemskt. 
Återigen hade sjukdom spökat i flera år och man trodde att man var förberedd på att det skulle ta slut snart.
Men ändå raserade allt när telefonsamtalet kom. 

Vila i frid morfar. ♥

välkommen hit, du får se men inte röra.



Vandrar på små rosa moln. Fick en smäll, insåg att verkligheten fortfarande existerar och blev besviken. 
Men vad gör det?

ett sista farväl



Min första begravning var när man farmor dog. Jag var 6 år gammal och kommer inte ihåg något alls. Jag har en bild där jag sitter rödgråten på balkongen en solig eftermiddag. Den bilden togs nog några dagar efter dödsbeskedet. Jag var så liten, så oförstående om vad döden är.
Idag fick jag uppleva den första begravning som jag kommer att minnas. Pappa försökte förbereda mig och min syster mentalt genom att gå igenom hela begravningsceremonin i bilen på väg dit. Jag tänkte att det var en alldeles för vacker dag för en begravning. En begravning ska vara grå, tråkig och sorglig, precis som innehållet. 
Men efter en vacker ceremoni med många många tårar och en mysig minnesstund med de närmaste ändrade jag mig. En vacker höstdag då löven är vacker gula och röda och solen värmer som om det vore sommar, det är nog den perfekta begravningsdagen. 

Vila i frid.

kanske är jag kär i dig


Jag vågar lita på dig, jag tänker "äh va fan". Muren jag byggt upp börjar sakta komma ner.
Du plockar isär den bit för bit. Kyss för kyss faller tegelsten efter tegelsten från mitt hjärta.
Jag tror att jag är på väg. Jag tror att jag snart är kär.

9/11


Tankarna går hit idag.

vila i frid

Liv tas ifrån oss så otroligt snabbt. Vi tror att vi kanske är förberedda, men man kan gå och tro det hur mycket som helst men först när döden slår till inser vi hur oförberedda vi egentligen är. 
En alldeles för fin människa har tagits från jorden och lämnat barn och fru bakom sig. Mina tankar går till mina kusiner och deras mamma. Vila i frid fina farbror ♥

You got away, got away, got away from me. Now get away, get away, get away from me.


Jag trodde att jag hade klarat mig fint. Väldigt fint. Men uppenbarligen hade jag inte det. Det är läskigt hur man kan rasa ihop sådär totalt igen, på bara några minuter. Från att skratta och le till att gråta och skaka. Det är läskigt var känslor kan göra med oss. Jag har lärt mig att det inte heller är något som man kan ta så lätt på, det här med känslor. Man kan inte välja bort att känna saker bara för att man måste eller borde känna på ett annat sätt. Inget kan ändra på känslor, inte såna här känslor, för det kan bara tiden göra. 
Nu vill jag bara bli fri. Men det kommer inte gå sådär på stört, det måste få ta sin tid. Tid som jag inte riktigt känner att jag vill lägga längre. Försvinn bara.

i should be so lucky


Devianart

Nu blir det en sväng på stan och middag på thaihaket tillsammans med Marika. 
Efter det taggar vi om för finfest. Finfest = finklätt, klackar, smycken. Ojojoj...

lightning

Åh det blixtrar och jag längtar till sängen! Att ligga där och lyssna till regnet som droppar mot fönsterrutan är nog det mysigaste, mest romantiska och avslappnande som finns.
God natt, nu blir det jag och regnet.

you are the best thing i never had

Jag vet att du inte är min, hur mycket jag än vill ha dig. Frågan är hur jag ska gå vidare härifrån. Det är inte omöjligt, det vet jag. Det var en av de tuffaste sakerna jag gjort - men samtidigt så himla skönt - att få berätta just hur jag känner och har känt. Berätta allt. Så länge som jag har gått och hållit det inom mig. Visserligen var kanske svaret på mina känslor inte det jag ville ha, men det var det bästa att låta dig veta allt. Och jag hade ju mina aningar om att det jag kände inte var besvarat. Men samtidigt gjorde du mig överraskad. Vi hade lyckats med det mest sagolika, otroliga och olyckligaste - vi hade lyckats missa varandra. När du ville ha mig ville jag ha en annan och nu när jag vill ha dig vill du ha en annan. Timing, timing, timing. 

Jag brukar försöka komma över saker snabbt, jag brukar försöka trycka undan det, för att lida och ha självömkan är det värsta jag vet. Fast nu hade det varit så skönt att få vara låg ett par dagar, få gråta, få prata och få vara deppig. Just nu gör det ont att se spåren efter dig; i mobilen, i fotoalbum, på facebook, i låtar och i minnen. Men det blir nog bättre med tiden. Det blir bättre med tiden. Jag får se det positiva, för jag har lärt mig ett och annat också. Speciellt att vara tydlig med mina känslor och inte sitta och vänta på bättre tider. 

Det var bara inte meningen att det skulle bli du & jag. Inte i den formen i alla fall. Men jag har kvar dig ändå, det vet jag och nu saknar jag dig. Men jag kan inte ge efter redan, inte riktigt än. Jag måste få läka helt och förhoppningsvis håller vänskap längre än kärlek. 

Tack för den här upplevelsen.

-


Det man inte vet, har man inte ont av.
Men nu gör det ont. Jävligt ont.

uttalat

"jag gillar nog dig för mycket för mitt eget bästa. speciellt om man ser på vilken situation vi är i nu. jag tror man kallar det olyckligt kär."

känslosvall

Kom tillbaka till stan tidigt igår men det har bara varit för mycket för att kunna fokusera. Idag har jag druckit 3 koppar te, snackat om samma sak hela min vakna tid och bara försökt reda ut ett och annat. Det är bara kaos, så mycket känslor och osäkerhet. Oklart. 
Jag vet seriöst inte vad jag ska ta mig till. Ibland vill jag gråta samtidigt som jag vill skratta för att det är över, men ändå inte över. Att känslor för någon kan göra en så här förlamad fysiskt medan man psykiskt håller på och springer över häckar i 90 km/h.

what are words if you really don't mean them, when you say them?



Jag är en sån som aldrig säger saker jag inte menar och alldeles för sällan säger jag faktiskt de saker som jag verkligen menar. Jag har förjävla fina vänner och jag säger för sällan hur mycket jag faktiskt gillar er.
Ni gör mig lycklig långt in i själen. Ni finns alltid där, ni lyssnar, ni pratar och ni bryr er. Jag hoppas att jag är detsamma för er, för annars är ni inte värda mig. Ni är guld, kom ihåg det!

nu är du vuxen kära du!



Du förstår att du är vuxen när det istället för att dimpa ner ett brev i månaden som är adresserat till dig, dimper det ner 5 stycken på bara en vecka. Ansvar kallas det. Vette katten om jag är redo för det!


the power of not knowing



Ett hopp väcks, bara för att några sekunder senare raseras igen. Det går inte.
Du vet inte vad du gör och det vet inte jag heller. Det är just det som gör ont.

kärlek vid sista ögonkastet





Tog mig ledigt idag. Har pluggat, sovit och tänkt en massa. Måste spara på krafterna och tänka lite långsiktigt nu. Tror inte att det finns något vi ungdomar hellre vill än att få sommarlov nu på direkten! Det är inte mycket kvar och jag försöker att inte gripas av den berömda ångesten, trots att jag mentalt redan tagit lov. Veckorna som gått har varit underbara men ändå haft en svart kant. Det är jobbigt det där, att sakna något man aldrig haft, men som ändå ska skita ner de underbara ögonblicken. Känns som att när skolan är över kan man starta om. Börja på ruta ett och glömma allt. Eller i alla fall försöka att glömma allt.

turn the paige

Tror att jag på något sätt kan summera gårdagskvällen på följande luddiga sätt:

Ibland blir inte saker alls som man tror. Men ur någonting som först känns förrvirrat och hopplöst kan ändå något väldigt bra komma. Det krävdes en hel del av mig själv och jag är stolt över att jag vågade ta det där steget. Steget som jag varit så rädd för att ta och att jag vågade och klarade av att visa för mig själv att jag faktiskt kan.
Vi förstår varandra du och jag, och även om det inte blev så som jag kanske hade tänkt det från början så är jag nog nöjdare nu. Som kungen sa, "vi vänder blad och ser framåt istället".


En någorlunda luddig och konstig utläggning det där. Ber om ursäkt om ni inte förstår ett smack.

Tidigare inlägg
RSS 2.0