Rebecka

Mina barn. Bara mina (och lite Robiras), så fina och såååå duktiga!

Söndagen startade tidigt med samling 9.20 i Frysen. 9 tjejer (+ 2 killar) taggade på att spela basket och två coacher som var nyfikna på att se hur bra deras tjejer egentligen var. Startade med en lite tråkig förlust, men slutade med en riktigt skön vinst. Tjejerna jublade och det gjorde jag och Robira med. Alla var nog riktigt paffa och ingen trodde att vi faktiskt skulle kunna vinna. Men härligt var det och jag är riktigt stolt över tjejerna! Så jäkla gulliga hela bunten, massa kärlek till dom! 

Idag hoppade jag och Elina in och coachade Harre och Pattis småkillar i basket när de själva match. Det var helt galet kul och killarna var riktigt duktiga! Vi oåkte på storkross i första matchen men i den andra då taggade killarna till och som Benjamin sa "vi har fire nu!", sjukt bra! Jag blir på något sätt överengagerad när jag håller på med sånt där och även om jag inte är coach för dem egentligen skrek och hoppade jag som en galning. "FÖRSVAR, JAAAAA, BACKA HEEEEM, BRAAAA, HÄRLIG PASS, SLIT, JOBBA I DEFENSE!!!" Nästa helg spelar ju mina och Robiras tjejer och det kommer bli minst lika roligt! Gaaah vill ha helg igen! :)))

Gårdagens match mot Järva måste varit den mest dramatiska som jag varit med om på länge. Domarna var katastrof, spelet var till och från katastrof och skadenivån var katastrofhög. Först är det lite stukade fingrar, stukade fingrar blir till en rejält stukad fot på Andjela och den stukade foten blir till en underlig knäskada på Robira. Snacka om blod svett och tårar! Håller tummarna för Angie och Robira att de snart snart snart är tillbaka, för det är så galet ovärt att två tjejer som verkligen satsar på basketen ska behöva drabbas. Jag kan ta det, jag som inte spelar längre. Ge mig era skador, jag repar mig och för mig gör det inget!

Nu är det klart. Nu är det officiellt. Jag lägger min egen basketkarriär på hyllan. Coachen har fått höra det och tjejerna likaså. Stolt över att jag tog mig till Frysen och berättade för coach. Det är nog bra för både mig och honom att vi får ett rent slut, även om han vill att jag testar minst en gång till. Jag tror inte att det förbättrar något, jag tror verkligen inte det. Jag är en envis jävel och har jag bestämt mig så har jag. 
Jag är nöjd med mitt beslut och tror att det kommer komma bra saker ur det här. Skulle det bli alldeles för konstigt utan basketen så är det nog inte någon större grej att komma krypandes tillbaka. Men jag kommer ha mina småtjejer att coacha tillsammans med Robira, jag kommer gå på nästan alla tjejernas matcher och jag äger faktiskt en basketboll som man kan använda ute. Basketen försvinner inte ur mitt liv i fösta hand, jag bara minskar på det ganska radikalt.

Det tuffaste kommer ju ganska självklart vara att inte träffa tjejerna så ofta och att sedan sitta på matcherna och kolla på dem. Men det är sånt man får uthärda helt enkelt. Man kan inte få allt här i livet.

Vad var det jag sa? 
USA och Kevin Durant, tunga.

Jag är fortfarande lite skakis efter allt som har hänt. Det har inte riktigt gått upp för mig än. Medaljen hänger på anslagstavlan och rummet är fortfarande stökigt, jag vill tillbaka. Mina fötter värker och jag har hållit på att somna på alla möjliga ställen hela dagen. Jag tror att man kallar det trötthet. Borde nog kompensera lite för det. Glad och lycklig är jag i alla fall :)
Såhär glada var vi igår:

DET HÄR ÄR GALET! Jag och brudarna tog ett helt oväntat guld i Göteborg. Ingen trodde på oss, men fan va skönt att vi kunde visa alla att vi verkligen kan! Min kropp gör ont, jag har blåmärken och brännsår, men vad fan gör det när jag har en guldmedalj hängandes runt halsen!? DET HÄR ÄR LYCKA PÅ HÖGSTA NIVÅ.

U18 SM går i Luleå för tillfället. I finalen spelar Söder (mitt lag) mot Södertälje. Jag sitter och kollar på livestatistiken och biter på naglarna. Det är så otroligt spännande och jag ser vem som skjuter varifrån och om den missar/sätter, vem som tar returen eller vem som passar bort bollen. Orden ger mig bilder i huvudet.
Fan, jag vill vara där. Jag vill känna den där underbara känslan, jag vill också ha chansen på SM-guld igen.

Update: Det blev förlust, en ganska stor sån också... :/

Det var väldigt rörigt ett tag. Men nu är det bestämt att jag ska spela matchen imorgon och att vi ska övernatta i en tom lägenhet i Södertälje mellan torsdag och fredag. Blir mycket att släpa med sig, men hellre det än att behöva gå upp vid 5 för att åka dit ut och spela match klockan 8... Nu kör vi!

SCANIA CUP, HERE WE COME AND WE ARE GOING FOR THE GOLD! :D

Medans andra människor peppar för festivaler peppar jag och basketbrudarna för basketcup. I mitten av maj åker vi till Götet för att lira i tre dagar. Förra året åkte de utan mig, men i år ska jag med, det ska jag banne mig! Göteborgs cupen är också en av de absolut roligaste att spela och det är en massa grymt folk. Synd bara att det blir vandrarhem för oss och inte kalla, hårda, skitiga klassrumsgolv. Det är något charmigt med klassrummen, men jag ska verkligen inte klaga på vandrarhem!

(Tydligen så måste jag hälsa till er alla från min klasskompis Christoffer aka. Storken, han ville vara med lite här på bloggen. Så hej från honom!)

Två matcher i SM avklarade och efter vinst mot både Luleå och Blackeberg är vi vidare till final four. Två engentliga skitmatcher. Vi fick aldrig till något spel men vi blev räddade av våra "superstars" från damlaget. För mig gick det väl sådär... Fick spela runt 5 min i varje match, men när jag var inne, så tycker iallafall jag att jag gjorde en del bra saker. :)
Imorgon blir det den sista matchen mot Skuru. Förhoppningsvis får man liiite mer speltid då!

Igårkväll hade vi det så grymt kul. Härlig stämning med härligt folk, musik, skratt och avslöjanden. Perfekt!

USM i Norrköping var grymt. Det var stress, blod, glädje, vinster, tårar, fouls, skratt, skador, snygga poäng och domare som "tyckte att det så konstigt ut...". Jag skrek, skuttade och lekte jätteviktig för mina lagkamrater på bänken och var otroooligt nära att få akut hoppa in och spela sista minuten på sista matchen. Men har man varit/är sjuk så är man. Det var iallafall en fantastisk dag, brudarna var asgrymma och jag är helt slut. 



(Notera 15 R. Gustafsson nere i vänstra hörnet. Jag var lagets "ifall-att-om")