När du saknar någon du aldrig haft.
Jag blir så trött på mig själv och mina tankar, tankarna som springer fram och tillbaka och snurrar till allt ännu mer. Ibland är jag överoptimistisk och ritar upp fantastiska scenarier i huvudet. Men långt där inne finns ändå medvetandet om att det antagligen bara är fantastiska drömmar. Såna drömmar som vi alla har, men som ingen får uppleva på riktigt.
Men vilka skulle vi vara om vi inte drömde? Vi människor lever på våra drömmar, det är liksom de som håller oss vid liv. Fast drömmarna skadar oss, de gör oss illa när de krossas. De bryter ned oss men gör oss samtidigt starkare och de är så fantastiska när de går i uppfyllelse. Fast den här gången tror jag att jag bara kommer skadas av mina drömmar. Jag kan inte reglerna i det här spelet och jag får inte bort dig från mina tankar. Jag kommer inte in dit med suddgummit och det finns ingen delete-knapp. Men det är underbart. Nu gör drömmarna mig lycklig men hur länge kommer det vara så? Antingen kämpar jag vidare eller så försöker jag bara glömma allt, men jag tror inte att något av det skulle fungera.
Jag har kanske överspelat allt det här, gjort det till en allt för stor grej, men det är inte såhär jag är. Det här är något nytt, något annorlunda, något som jag tror att jag behöver och något som jag verkligen vill ha.
Fast jag är rädd för det här och jag vill inte förstöra något. Men hur kan man förstöra något som inte ens är påbörjat?
Mina vänner ger mig de finaste av ord. Ord som stöttar och får mig att inse att jag inte har något att förlora. Rädsla finns till för att övervinnas och varför skulle inte något gott kunna komma ur det här?
Jag har kanske överspelat allt det här, gjort det till en allt för stor grej, men det är inte såhär jag är. Det här är något nytt, något annorlunda, något som jag tror att jag behöver och något som jag verkligen vill ha.
Fast jag är rädd för det här och jag vill inte förstöra något. Men hur kan man förstöra något som inte ens är påbörjat?
Mina vänner ger mig de finaste av ord. Ord som stöttar och får mig att inse att jag inte har något att förlora. Rädsla finns till för att övervinnas och varför skulle inte något gott kunna komma ur det här?
Comments
Postat av: elina
PUSS!
Trackback
