Det är lättare att falla med ena foten utanför



Det börjar närma sig nu. Nu är det nära...
Så varför stå kvar och trampa i samma spår? Varför inte bara köra?
Våga ta chansen, våga lyckas, våga misslyckas!
Men jag smiter undan hela tiden. Det finns ursäkter för allt.
Men det är ju det här jag vill och varför är jag så rädd?
Det är det här som jag har fucking drömt om.
Det är något som jag inte kan glömma.

Comments

I want to leave a comment!

Name:
Remember me?

E-mail: (publiceras ej)

Blogadress:

Comment:

Trackback
RSS 2.0