Rebecka

Så ofattbart att du är borta. Jag tror fortfarande att du ska sitta där i din stol när vi kommer in genom dörren, så som du alltid gjort, att du ska lysa upp och le sådär finurligt. Det är svårt att förstå hur en sjukdom kan bryta ner en människa så som alzheimers kan göra. Det borde inte få vara så. 

Vi saknar dig. Vila i frid morfar ♥