I should hold on just a moment and be sure it’s not for vanity
Efter att ha gått runt i ett konstant lyckorus i en vecka har det nu börjat tona ner sig lite. Känns ju rätt lame, för hur bra är det inte där uppe på toppen? Vill dit igen, gärna! Även om jag blir så sur på mig själv för hur töntig och fjollig jag är så går det inte att bortse från att man är lycklig ändå. Visserligen är det alldeles för tidigt för att vara lycklig, jag vet. Jag har varit såhär många gånger förut. Så det kanske bara är en gång till, ytterligare en gång som snart kommer att räknas in i det-var-kul-så-länge-det-varade-men-nu-är-det-slut-facket. Men jag kan inte förhindra det, hur mycket jag än försöker.
Jag ska nog hålla fast ett tag till och hoppas på det bästa.
Comments
Trackback
