You got away, got away, got away from me. Now get away, get away, get away from me.
Jag trodde att jag hade klarat mig fint. Väldigt fint. Men uppenbarligen hade jag inte det. Det är läskigt hur man kan rasa ihop sådär totalt igen, på bara några minuter. Från att skratta och le till att gråta och skaka. Det är läskigt var känslor kan göra med oss. Jag har lärt mig att det inte heller är något som man kan ta så lätt på, det här med känslor. Man kan inte välja bort att känna saker bara för att man måste eller borde känna på ett annat sätt. Inget kan ändra på känslor, inte såna här känslor, för det kan bara tiden göra.
Nu vill jag bara bli fri. Men det kommer inte gå sådär på stört, det måste få ta sin tid. Tid som jag inte riktigt känner att jag vill lägga längre. Försvinn bara.
Comments
Trackback
