you are the best thing i never had

Jag vet att du inte är min, hur mycket jag än vill ha dig. Frågan är hur jag ska gå vidare härifrån. Det är inte omöjligt, det vet jag. Det var en av de tuffaste sakerna jag gjort - men samtidigt så himla skönt - att få berätta just hur jag känner och har känt. Berätta allt. Så länge som jag har gått och hållit det inom mig. Visserligen var kanske svaret på mina känslor inte det jag ville ha, men det var det bästa att låta dig veta allt. Och jag hade ju mina aningar om att det jag kände inte var besvarat. Men samtidigt gjorde du mig överraskad. Vi hade lyckats med det mest sagolika, otroliga och olyckligaste - vi hade lyckats missa varandra. När du ville ha mig ville jag ha en annan och nu när jag vill ha dig vill du ha en annan. Timing, timing, timing. 

Jag brukar försöka komma över saker snabbt, jag brukar försöka trycka undan det, för att lida och ha självömkan är det värsta jag vet. Fast nu hade det varit så skönt att få vara låg ett par dagar, få gråta, få prata och få vara deppig. Just nu gör det ont att se spåren efter dig; i mobilen, i fotoalbum, på facebook, i låtar och i minnen. Men det blir nog bättre med tiden. Det blir bättre med tiden. Jag får se det positiva, för jag har lärt mig ett och annat också. Speciellt att vara tydlig med mina känslor och inte sitta och vänta på bättre tider. 

Det var bara inte meningen att det skulle bli du & jag. Inte i den formen i alla fall. Men jag har kvar dig ändå, det vet jag och nu saknar jag dig. Men jag kan inte ge efter redan, inte riktigt än. Jag måste få läka helt och förhoppningsvis håller vänskap längre än kärlek. 

Tack för den här upplevelsen.

Comments

I want to leave a comment!

Name:
Remember me?

E-mail: (publiceras ej)

Blogadress:

Comment:

Trackback
RSS 2.0