ett sista farväl



Min första begravning var när man farmor dog. Jag var 6 år gammal och kommer inte ihåg något alls. Jag har en bild där jag sitter rödgråten på balkongen en solig eftermiddag. Den bilden togs nog några dagar efter dödsbeskedet. Jag var så liten, så oförstående om vad döden är.
Idag fick jag uppleva den första begravning som jag kommer att minnas. Pappa försökte förbereda mig och min syster mentalt genom att gå igenom hela begravningsceremonin i bilen på väg dit. Jag tänkte att det var en alldeles för vacker dag för en begravning. En begravning ska vara grå, tråkig och sorglig, precis som innehållet. 
Men efter en vacker ceremoni med många många tårar och en mysig minnesstund med de närmaste ändrade jag mig. En vacker höstdag då löven är vacker gula och röda och solen värmer som om det vore sommar, det är nog den perfekta begravningsdagen. 

Vila i frid.

Comments

I want to leave a comment!

Name:
Remember me?

E-mail: (publiceras ej)

Blogadress:

Comment:

Trackback
RSS 2.0